Erik Norberg

Reddit front page har en fint inlägg där en överlevare från Utöya svarar på frågor. Fint, och framför allt väl riktad information. Jag läser inte tidningar speciellt mycket nu för tiden för de ska alltid vinkla saker till sin egen fördel, så att det mesta blir skit eller inte helt trovärdigt. Bättre att gå direkt på källan!

People think that cutting stuff up is destructive, but it's actually a very creative thing to do because you're making loads of new stuff.

Mitt motto då jag vet att allt kommer göra ont inom en snar framtid.

Sådär. Efter att ha haft nollningsaids samt en sjuhelvetes halsfluss som plågat kroppen i över en månad så var man tillbaka till thaiträningen denna vecka. Tisdagen var första passet och det gick bra! Bara ett litet blåöga och jag dog inte. Dagens pass gick också bra! Konditionen höll bättre än vad jag trodde fast det är fortfarande mil kvar innan jag är nöjd eller ens i närheten av min forna glans då jag vann skoljoggen i 9an på Landgrenskolan (okej delad 1:a plats).

Träningen var la go, som en göteborgare, dvs. numer jag, skulle säga. Började med 15 minuter fri uppvärmning, vilket innebär att alla stället sig och hoppar hopprep, skuggboxar, stretchar och kastar benen åt alla möjliga håll för att mjuka till höft samt leder i benen.

Efter det var det mer eller mindre rakt på direkt. Först en 15 minuter klinchträning, mycket hålla i nacke, försöka fälla den andra personen, brottas med armarna om position (vilket man gör med boxningshandskar på, vilket gör en ungefär lika smidig som en valross på syjunta).

Sen blev det olika typer av sparring. Bara slag och sparkar under bröstvårtorna, för att sedan gå över till allt (dvs. knän, sparkar, armbågar om man känner för det, slag). Emellan dessa sparringronder tog dom in oss i par till boxningsringen där vi fick köra en övning som innebar att ena personen stod i ringhörnan och den andra personen skulle hindra honom från att komma ut, medan vi sparrades som vanligt. Självklart fick man inte täcka huvudet med händerna och springa ut, eftersom att det är efterblivet i både thaiboxning och all annan kampsport förutom möjligtvis Aikado. Det var en riktigt bra övning, eftersom man känner sig jävligt instängd i såna situationer. Gå åt sidan, få en spark. Gå åt andra sidan, få ett slag i ansiktet. Man är fast i ringhörnan, och måste röra sig jävligt snabbt. Eftersom det var min andra träning på över en månad så var jag sämst. Men det kan jag ta! Jag vet att jag kan... jag vann skoljoggen...

Sen var det åter sparring och tiden bara sprang iväg. Träningen håller igång 1,5 h, vilket är ganska lång tid svenska mått mätt (men en halv träning thailändska mått mätt. Kort sagt, svenskar kör mer intensivt).

Träningen avslutades med mittsar. Tre ronder, vad som helst, och fokus för mittshållaren var att trötta ut sin partner så mycket som möjligt, kort sagt tömma honom på hans sista krafter. Det var jävligt jobbigt.

Efter träningen, stretching i 15 minuter samt fråga träningskompisarna hur man knyter en susp. Det slutade med att vi satt tre män och tog och undersökte min svettiga susp, och ingen riktigt förstod hur det fungerade. Gniden i mitt smutsiga pungsvett undersöktes den av oss alla. Vi kom inte fram till det slutgiltiga svaret, men det var en härlig gemenskap (helt klart för er som håller på med team building exercises där ute).

Nu dricker jag en cola och vilar på maten som bestod av fläskfilé och bea. För det är jag värd. Jag har också ont som fan i vänster ringtå (samma position som ringfingret, fast på foten, duh). Tydligen är det dumt att göra en frontkick på någons armbåge med endast en tå.

Vi får se om jag haltar imorgon.



Hejdå!

Idag är en sån här dag då man laddar in nya album på sin mp3. Sedan jag köpt mina nya hörlurar har det blivit väldigt många sådana dagar eftersom, ja, nu har jag helt plötsligt jävligt mycket ljud (kontra innan då jag satt med ett par halvt fungerande apple-snäckor). Tack vare Carl fick jag tillgång till en schyst torrentsida, så att jag kunde hitta Paloas gamla skiva, Stockcity girl. Den var mysigt. I övrigt blev det:

Detektivbyrån - Wermland
Kleerup - Kleerup
Simon & Garfunkel - Bridge over troubled water
Simon & Garfunkel - Sound of silence
Radiohead - The king of limbs

Jag vet att det inte är speciellt nya grejer, men jag tycker att det är skönt att lyssna igenom hela album och inte bara fragment som man ofta får höra via en kompis, radio eller något annat medium. Ett bra album brukar ofta hänga ihop ganska fint.

Imorgon tänkte jag återgå till thaiboxningen. Har varit sjuk en månad och gått på ett par penicillinkurer. Det var tråkigt. Nu är jag riktigt ur form. Alltså som i att jag får ont i benen av att gå på promenad för länge. Känns tryggt att en promenad kan utmana ens ben då man eventuellt kan behöva få gå in och ta ett femtiotal leg kicks imorgon. Hm. Det kommer nog gå bra..


Genki Sudo, bara för att han är bra.

Göteborgs väder: Går ut för att köpa sushi tre dörrar bort. Monsunregn utanför porten tvingar mig suckande att gå upp igen för att hämta paraply. När jag kommer ner igen så regnar det inte längre. När jag kommer ut från sushistället är det sol ute. Detta på drygt 5 minuter.

I övrigt: läser folk ens rubrikerna då de står på höger sida?

Nu tänkte jag klippa in en bild för att fylla läsa-blogg-men-bara-titta-på-bilderna-människornas behov.

Som ni märker så är jag uttråkad. Jag har varit sjuk. Det var länge sedan jag skrev om kampsport här, något som ju bloggen faktiskt skapades för. Här kommer en fight ur UFC 136, här kommer Melvin Guillard mot Joe Lauzon.

Joe Lauzon är duktig på grappling. Inte bäst, men det är hans grej. Han är inte speciellt bra på att någonting stående, fast inte dålig heller. Han är inte jättestor för sin division (70 kilo), men tillräckligt för att klara sig. Han har en ganska tuff inställning, fast det är inget speciellt med den heller egentligen. Han är jävligt lagom helt enkelt, förutom i det att han har så jävla dålig smak att han har valt smeknamnet J-Lau.

Melvin Guillard är ungefär vad man förväntar sig av en svart kille med blont hår. Tyvärr så känner jag bara till en annan svart kille med blont hår inom sporthistorien sedan tidigare, som råkar vara basketspelaren Dennis Rodman i filmen Simon Sez. Jag kommer inte ihåg vad Simon gjorde i den filmen, men jag är ganska säker på att han dödade Joe Lauzon.

Det är min fight preview för denna gång! Hejdå.

Edit: Guillard gick full retard mode rakt in i Lauzons näve. Jag förlorade.

..är det så att precis när man ska gå och lägga sig ska alltid någonting hände som avbryter själva processen?

..är det så att man självklart svarar utan att tänka sig för, för att sedan hamna i ett samtal man inte kan avbryta bara sådär, eftersom personen självklart är någon man inte känner så väl men man gärna vill vara trevlig mot?

..skrev jag ett blogginlägg om bara det här?

Känner mig så uttråkad att jag skulle kunna försöka äta en levande häst bara för att se på vilket sätt jag skulle misslyckas på.


Relevant

Frågade detta till en konstnär jag följer. Två dagar senare, precis när jag lägger mig ned i sängen, släcker lyset och kollar mejlen en sista gång, så får jag svar. Det var kanske inte det mest behaliga meddelandet att få precis då man går och lägger sig. Fick ligga vaken ett tag till och kolla på House innan jag somnade, för att tänka på något annat än att döda... ja, clowner.



Sidenote: Han (eller hon) är värd att följa i alla fall. Jag tror jag postat en del saker därifrån tidigare. Sen har jag skrivit ut några och hängt upp på väggen. Den senaste jag sparade var denna.

Expect the best
Be prepared for the worst
Fuck what others think
& do your own thing.

Tyckte det var fint och bra och ville spara det någonstans. Vet inte om någon läser här längre men det var ju mest bara skrivet till mig själv så det gör detsamma. Jag bor i Göteborg nu förresten. Här regnar det mycket men solen skiner på insidan av människor istället. Ser fram emot att slå ned mina rötter här.

... affected by a remarkable restlessness, combined with a slight dizziness. At home I lay down and sank into a not unpleasant intoxicated-like condition, characterized by an extremely stimulated imagination. In a dreamlike state, with eyes closed (I found the daylight to be unpleasantly glaring), I perceived an uninterrupted stream of fantastic pictures, extraordinary shapes with intense, kaleidoscopic play of colors. After some two hours this condition faded away.

...drömde jag att jag var på en bro. Varje gång jag är på en bro som går över vatten så blir jag lite sugen på att hoppa, bara för att det är en ganska härlig känsla att falla. Först var jag tveksam, men sen kom jag på att ingen någonsin hoppar från höga broar bara för att det är kul och att jag borde leva mitt liv på mitt sätt.

Nu ska jag ut och springa i regnet.